Den hästen.

Datum: 2013-03-31 | Tid: 23:29:54
Allmänt | 3 Kommentarer
Jag vet inte hur många gånger jag sagt det. Men denna hästen kunde verkligen blivit så bra. När jag köpte honom var jag bara van vid Picassos ponnysprång. Sedan kom jag upp på denna kille med katapult till rygg. Jag fick kämpa som attan för att hålla mig kvar i sprången. Och efter... Om jag jag liiiite ur balans så tog han chansen och bockade av mig. Han var charmig på sitt sett, minst sagt. Saknar honom.. Får inte nog av bilderna, finaste Cappuchino!
 
 
 
 
 

Nytt utseende!

Datum: 2013-03-31 | Tid: 21:59:07
Allmänt | 9 Kommentarer
Vad tycker ni om det nya utseendet på bloggen? Den är bara tillfällig eftersom jag inte hade planerat att byta blogg. Anledningen till varför inte Picasso är med i headern är för att jag inte kom på något bra sätt att få med henne. Men Picasso vet jag att ni inte glömmer bort så lätt. Ni kommer ändå veta att hon är kvar ;) Men när jag tagit nya bilder på hästarna så kommer en ny header och design upp!
 
Tänkte förklara lite vad som är med på den. Såklart är det jag och Oprah som är headerns "mittpunkt" men sedan står även mitt namn till vänster och under det står ett Gaga citat som lyder "At the end of the day, you won't be happy until you love yourself". Ett galet bra citat som stämmer till 100 % enligt mitt tycke. Och över/bakom mitt huvud så finns ett litet urklipp av lyriken i låten Hair, även den skriven av Gaga, såklart!
 

En riktig lugn och dötråkig påsk!

Datum: 2013-03-31 | Tid: 21:35:27
Allmänt | 1 Kommentarer
Min påsk har inte varit något att hänga i julgranen direkt. I onsdags fick jag magsjukan som troligtvis var en matförgiftning. Jag har inte för än idag känt mig bättre och har därför fått hjälp i stallet. Sedan fick clear rounden med Picasso ställas in och nästa helgs tävling i Vikbolandet med Oprah lika så. I lördags skulle jag även firat påsk med släkten och idag skulle jag åkt till Jönköping för att ha kul med mina kusiner. Allt detta har jag fått stå över pga att jag mått så dåligt. Riktigt, riktigt trist. Men idag gjorde jag faktiskt stallet själv! Men det var halvhjärtat, haha.. Såg Picasso ligga ner i hagen och försökte smyga fram. Dock fick hon syn på mig och ställde sig upp direkt för att komma och möta mig. Sablans ponny! ;)
 
I vilket fall, du är jag tillbaks på bloggen igen och börjar krya på mig. Jag hoppas ni har haft en fin påsk! :)
 

Välkommen till en nystart på det gamla!

Datum: 2013-03-31 | Tid: 20:00:01
Allmänt | 12 Kommentarer
Nu är jag tillbaks igen, där jag startade. Jag heter inte längre linn.webrider.se, snart kommer min ztreliin.se domän knytas hit igen och allt blir som det en gång var. Efter alla era fina kommentarer, facebookmeddelanden, sms osv osv så har jag fått en ny motivationskick och just nu sitter jag inne på massor av inlägg att låta er ta del av! Jag behövde fundera på vad jag ville helt enkelt. Och det var att blogg själv, helt själv. Att ha mitt egna "varumärke" och inte vara knyten till någon portal. Webrider var inte dåligt, men jag vill vara själv och jag önskar alla andra Webriderbloggare lycka till! :)
 
Jag hälsar nya som gamla läsare hit och jag hoppas ni kommer vilja följa mig. Från och med nu och flera år framåt!
 

Mina tankar och funderingar

Datum: 2013-03-31 | Tid: 12:07:30
Allmänt | 1 Kommentarer
Detta inlägg börjar jag skriva den 31/3 klockan 11:50. Ingen kan just nu komma in på denna blogg. Ingen utom jag. Jag skriver detta till mig själv i ett försök på att analysera mina egna tankar. På min andra blogg(http://linn.webrider.se/) meddelade jag igår att jag slutade blogga. Jag fick många kommentarer och åsikter på det beslutet. Många kommentarer som berörde mig. Jag har aldrig tänkt på att en människa bakom en datorskärm som delar med sig av sitt liv kan påverka andra människor så mycket.
 
Vad vill jag egentligen med mitt bloggande? Är det verkligen slutet för mig och bloggen eller vill jag bara ta en paus? Eller ska jag rent av byta bloggportal och blogga endast för MIG som jag gjorde på denna, ztreliin.se(blogg.se)? Frågorna som jag ställer mig är dom jag försöker få svar på. Jag vet inte riktigt vad jag vill. I stundens hetta ligger jag i sängen och har haft matförgiftning..
 
Bloggandet har öppnat så många dörrar för mig. Jag har knutit kontakter med de mest underbara människor och jag har fått intressanta erbjudanden och samarbeten. Ska jag kasta det i sjön om jag nu slutar? Vem ska jag dela mitt liv med i bilder och text? För visst kommer jag sakna det.. Bloggen har trots allt varit en del av mig i flera år. Det var 2010 som jag började blogga, på allvar, efter att jag blev skadad. Åren innan det var jag helt addicted till bilddagboken. Jag har under flera år delat med mig av mitt liv till helt okända människor. Men ändå känns det som att jag känner dom alla. Att bara sluta skulle kännas konstigt..
 
Vi får se. Jag har pysslat ihop denna gamla blogg, skrivit nya presentationer och detta inlägg. Bloggen är fortfarande lösenordskyddad och endast synlig för mig. Den ligger här och väntar. En dag kanske den öppnas för allmänheten igen, eller kanske inte. Vi får se.
 
 
 

Picasso

Datum: 2013-03-30 | Tid: 20:54:57
Allmänt | 2 Kommentarer
Picasso
*2003
D-ponny
Hollänsk import

Picasso är min första egna häst som jag köpet för min helt egna månadspeng. Detta underbara sto blev mitt 14 november 2007. Då var jag nyss fyllda 14 år och fick denna underbara fyraåring. Men min och Picassos resa har inte varit någon dans på rosor. Vi har gått igenom extremt extremt mycket tillsammans. Månaden efter köpet blev hon halt, vi röntgade henne och fick då reda på att hon hade broskbildningar i båda bakbenen. Veterinärerna sa att hon skulle säga stopp på LC nivå, att hon inte skulle vilja hoppa. Vi hörde då av oss till säljarna som var hästhandlare. Dom sa att vi fick byta häst om vi ville men jag sa nej. Mitt fina skäcksto skulle inte bli utbytt bara för att jag inte skulle kunna tävla.
 
Jag utbildade henne och upptäckte att jag hade fått mig ett riktigt energiknippe. En het liten rödhårig individ fast med ett hjärta av ren guld. Tiden gick och jag fick en kommentar från en person som gjorde mig extremt ledsen. Kommentaren löd:
 
"Det kommer att slå över i huvudet på den där ponnyn en vacker dag så överkokad som hon är"
 
Det var det värsta jag hört. Jag fortsatte kämpa med Picasso. Vi har haft många bakslag men jag har aldrig mött någon så hinderglad och ärlig häst som henne. Dock kom bakslag efter bakslag. Picasso hade hovbroskförbening på båda framhovarna. Ännu en kepp i hjulet..
 
Men Picasso och jag fortsatte tävla. Tills den dagen kom då hon stannade två gånger på en tävling av ren vilja. Det visade sig att Picassos båda framhovar var så gott som lösa. Dom hade gått av.. Min ponny hade alltså hoppad två klasser med lösa framhovar. Hon hade döljt det så mycket att jag inget märkte, tills stoppen kom..
 
När hon frisknade till sig från detta så fortsatte vi att tävla och ha kul. Sedan kom nästa bakslag vilket var i början av förra året. Jag var på ett läger med min klass under en veckas tid. Mina föräldrar tog hand om mina hästar men mamma ringde till mig varje dag och berättade att Picasso inte var sig själv, att hon saknade mig. Detta var inget jag tänkte på för jag kunde inte ta mig hem på något sett. Men när jag sedan anlände hem så gick jag ut i Picassos hagen, hon mötte mig inte.. Istället höjde hon bara huvudet och kollade glatt på mig. Sen brast det. Det var som att alla hennes försök att dölja smärtan släppte. Hon började skaka.
 
Jag gick med henne i ridhuset och kallade på veterinär. Picassos kramper blev svårare och svårare. När veterinären kom försökte både jag och min mamma stadga upp henne eftersom hon hade svårt att stå ordentligt. Hon hade så extrema kramper att veterinären trodde att Picasso skulle lämna livet den natten. Blod flöda och allt var spänt.. Men min ponny kämpade. Hon kämpade för oss. Veterinären sa att Picasso är som en islandshäst, dom försöker visa sig starka annars blir dom utstötta ur flocken. Men Picasso litade så mycket på mig att hon kunde visa sig svag.
 
En månad efter den tragiska händelsen var min underbara varelse på tiptop och nollade två LC och LB klasser. Och så har det fortsatt. Vi hade en svacka i höstas när hennes nacke och bakknä inte var som det skulle. Jag märkte att hon inte var som vanligt men jag lät andra personer testa henne för att se ifall dom kände något fel. Dock kunde dom inte känna något. Men jag gjorde det. Något ynka stämde inte. Och den signalen måste man ta tydligt eftersom Picasso gärna döljer smärtan. Equiterapeut fick komma ut och kolla på henne. Och visst hade jag rätt. Det var nacken som spökade. Men efter lite behandlingar så blev hon bra igen!
 
Picasso är en så speciell ponny. Hon är min bästavän och ställer alltid upp för mig. Detta som jag valt att ta upp nu är bara en kort bit ur hela vår historia. Picasso mår idag bra och tränas utifrån sina egna förutsättningar. Hon har dock visat att veterinärer också kan ha fel. Idag går Picasso LB klasser i hoppning och kommer fortsätta ligga på den nivån några år till!
 
Världen bästa vän <3
 
 
 
Picasso under en LB.

Axélls Oprah

Datum: 2013-03-30 | Tid: 20:13:52
Allmänt | 3 Kommentarer
Axélls Oprah
*2007
E: Mackay
Uppfödare: Axélls Palominoavel
 
Axélls Oprah är ett palominosto som jag köpte den 25 maj 2012 strax efter Cappuchinos bortgång. Det var en nybliven femåring som jag åkte för att provrida och blev direkt kär i! Det var inga tvivel om att denna vackra guling skulle få följa med mig hem. Det var som att ödet förde oss samman. Jag var så deprimerad över att ha förlorat mitt bruna fullblod men när jag såg Oprah annons så gick ett ljus upp för mig.
 
Oprah hade inte gjort något speciellt när jag köpte henne. Hon hade startat två 100 cm klasser med 12, respektive 20 fel. Inga lovande resultat kanske men om en känsla stämmer så betyder resultat ingenting för mig. Och det visade sig att min känsla stämde. Oprah och jag har på träning hoppat bana upp till 120 cm felfritt och även debuterat 110 med två nedslag. Hon behöver stärkas fysiskt men även psykiskt för att klättra i klasserna. Och det är den resan ni kommer få följa om ni väljer att bli trogna läsare av bloggen!
 
 
Oprahs 110 debut.
 

Cappuchino

Datum: 2013-03-30 | Tid: 19:46:39
Allmänt | 4 Kommentarer

Cappuchino, även kallad Putte var namnet på min första storhäst som jag köpte den 16 juli 2010. Innan han kom till mig så hade han enligt förra ägaren fart runt på många olika tillridniningar runtom i Sverige. Anledningen till det var att han ansågs oridbar och därför ville personerna inte ta sig ann honom.

 

När jag fick hem honom hade han en enorm underhals, trekantig rumpa, utstickande revben, dåliga ryggmuskler och framförallt inget liv i ögonen. Han var ett rent projekt. Han var även åtta år och felriden. Ingen ärlig framåtbjudning vilket gjorde att han var svår att lägga rätt på hinder. Om han nu tänkte hoppa vill säga.. Oftast la han på en tvärnit och såg spöken i marken så fort hindrena kom upp på ca en meter.

 

 

Månaderna gick och det blev september. Jag startade en pay and jump på honom där han gick runt felfritt på 90 cm. Då kändes det verkligen som att vi var på rätt väg. Tills dagen kom då jag fick känna att jag levde. Jag skulle rida på stubbåkern som fanns utanför stallet och jag kände att han var lite stretig och nöp åt i högertygeln. Då tog jag ett ordentligt ledande tygeltag till höger och i nästa sekund så låg vi båda på marken. Han slängde sig baklänges på en millisekund. Som tur var slungades vi åt var sitt håll och han sprang hem till stallet. Men jag låg kvar med smärtor i hela ryggraden. Min kompis som skulle fota mig under detta ridpass fick allt på bild. Hon fick springa efter hjälp och sedan kom ambulansen. Jag fördes in på bår och åkte direkt in till akutröntgen.

 

Timmarna gick och smärtan var obeskrivlig! Fick smärtstillande och låg nervöst och väntade på vad röntgen skulle visa. Tillslut kom läkaren in och konstaterade att jag nästan krossat tre kotor i ryggen. Min ryggrad hade slagits ihop i fallet då jag satte mig på rumpan och föll sedan ner. Jag fick beskedet att jag inte kunde börja rida för än året därpå, ett halvårs uppehåll från ridningen alltså. Jag var tvungen att gå på sjukgymnastik och bygga upp muskler runt de demolerade kotorna för att stabilisera ryggen. Gymnasiet kunde jag inte gå i under den tiden. Men mina lärare var så förståeliga så när jag kom tillbaks fick jag knappt något att ta igen.
 
Det var där jag startade bloggen. Läsarna fick följa min resa tillbaks i sadeln igen. Jag började tjuvstarta ridningen lite på min ponny men jag väntade med att rida Putte tills jag verkligen fick rida ifall något skulle hända igen. Så under januari 2011 var jag tillbaks i sadeln igen.
 
 
Under 2011 kämpade jag på som bara den med honom. Vi hann starta två tävlingar. En på hemmaplan där vi hoppade en 90 cm klass. Oturligt nog rev vi sista hindret men jag var mer än nöjd i vilket fall. Andra tävlingen ägde rum i Boxholm där vi startade en 90 cm klass och en 100 cm klass. I första klassen var vi felfria och i andra petade vi första hindret. Han överhoppade sig något otroligt och föll på bakbommen som var en oxer. Otur! Sedan skulle vi starta vår tredje tävling i Kinda. Det var där allt bara gick utför. Jag hoppade upp på honom och han drog igång en rodeo bland alla hästtransporter. Jag lyckades hålla mig kvar och hoppade av direkt när jag fick chansen. Veckan efter åkte vi in till kliniken och där konstaterade dom kissing spines. Cappuchino blev behandlad och ett rehabschema gjordes.
 
När han blev bra började jag träna och allt gick halvbra. Sedan började det bara gå utför under 2012 igen. Hans rygg började åter igen att spöka och vi åkte in för att kolla igen. Kissing spines var bara förnamnet. Det fanns inget ett diskutera. En andra behandling skulle inte vara rättvist mot honom, han skulle aldrig kunna bli bra och kunna aktiveras ordentligt igen. Han skulle inte få ett rättvist liv och den fysiska träningen som kan krävde. Jag beslöt mig för att låta honom somna in.
 
Den 23 april 2012 lämnade mitt fina fullblod jorden för att galoppera på de evigt gröna ängarna utan ryggproblem.
 
Han hade så mycket att ge. Hopptekniken var så otrolig. Han hoppade hinder på 150 cm som en baggis. Utan att ta i. Men tyvärr fick han inte den kroppen som han förtjänade. Om han hade fått rätt träning från hans första levnadsår så hade han varit i eliten idag.
 
Fila i frid Cappichino 2002 – 2012
 
 
 
 
Dessa två bilder var de sista jag tog på honom. Det var bara minuter innan avlivningen. Han var så vacker..
 
 

Kontakt och samarbete

Datum: 2013-03-30 | Tid: 19:38:00
Allmänt | 1 Kommentarer

Är du som privatperson eller företag intresserad av att samarbeta med mig och min blogg? Mejla mig och förklara vad samarbetet skulle innebära eller om ni skulle vara intresserade av att sponsra. Min blogg är för tillfället Östergötlands största ridsportblogg + en av Sveriges största i den kategorin. Och inte bara det, den växer! Min blogg drivs med en positiv ton som inte på något sett är till för att provocera. Jag vill att mina läsare ska känna sig värdefulla och bli glada av att gå in på min blogg varje dag!

 

Vad kan jag erbjuda dig som företag då? Jo, jag kan lägga upp en reklambild direkt länkad till er hemsidan i min menyrad på bloggen. Sedan kan jag även göra diverse inlägg om specialerbjudanden och nyheter osv.

 

Sponsring
Är ni som företag intresserade av att sponsra mig som ryttare med diverse produkter? Då visar jag glatt upp dom när jag är ute på tävlingsbanorna. Eftersom jag tävlar både ponny och storhäst så syns jag i alla kategorier. Sedan drar även mina hästar blickarna till sig då dom inte har färger som är ”en i mängden”.

 

Kontakt: Linn-Strelin@live.se

 

Svar sker oftast inom 48 timmar. Skulle det dröja så tveka inte att skicka iväg ett andra mejl då vissa hamnar i min skräppost!